I sisådär 15 år har jag velat åka till Marrakech. Först hade jag ingen att åka med. Sedan hade jag rätt sällskap, men som hellre ville åka till andra resmål. Och när jag väl var på väg att få ändan ur vagnen i fjol så sa gallan nej. Att åka till Marrocko med överhängande gallanfall kändes eh, tveksamt… Men nu blev det av och oh my goood så glad jag är över det!
Under alla år av inte-åka-till-Marrakech hann den där romantiska visionen av att sitta på en takterrass i en cool kaftan som Talitha Ghetty, röka vattenpipa och titta på magdans bytas mot medelåldersångest över allt som skulle kunna vara mer eller mindre dåligt. Ormtjusare (helt okej) med orm (inte okej). Tråkig sötsliskig mat. Skräpiga gator. Påstridiga män som tjatar in en på krogar eller teblask i mattaffärer. Tjockt med turister. Ingen öl. Högljudda evighetslånga minaretutrop. Föraktfulla blickar för att man inte bär sjal. Hysterisk trafik och dieselångor.
Jag hade inte läst på. Jag hade fel. Fel, fel, fel. I alla fall när det gäller det mesta. Här är några av många reflektioner.
1. Medinan (den gamla staden, grundad 1070-1072) är tyst. Och oväntat ren. Bor man inne i medinan finns ingen trafik som stör eftersom åsnor, mopeder och cyklar är de vanligaste transportmedlen. Vi bodde på två olika riader, i olika delar av medinan, och vaknade av fågelkvitter på morgnarna. Och kanske har minareterna satsat på ljudanläggningar av bra kvalitet för utropen var inte särskilt högljudda eller raspiga. Och de var kortvariga. Gatorna är i medinan är slitna, ojämna, uråldriga men rena. Hur det går till är obegripligt men vi såg sällan skräp och kände aldrig några obehagliga dofter trots att det inte finns några papperskorgar.
2. Folk är genuint trevliga!
Vänliga, hjälpsamma och pratar nästan alltid engelska och/eller franska. Visst, gatusäljarna är på, men man behöver bara le och säga nej tack så ger dom sig. Under elva dagar hörde vi ett enda högljutt bråk i den galet packade medinan.
3. Maten är gooood och vi fick inga obehagliga magsymptom.
Maten är kanske lite enahanda med tangines i parti och minut men det finns mycket annat att välja på. Vi fick inte en enda dålig maträtt och då testade vi allt från kokta sniglar till märkliga mackor på gatan. Mer förvånande var att te dominerade totalt över kaffe. Det finns alkohol i specialbutiker och flera restauranger har öl och vin men skyltar sällan med det. Ofta ligger en alkoholfri uteservering på gatuplanet men uppe på takterrassen kan utlänningarna festa loss sådär kosmopolitiskt. Ett glas vin går på cirka 80 kronor.
4. Kvinnokraft
Inte ens unga män kastade lystna blickar på brittiska turister med skinkveckskorta shorts men heltäckande gäller för inhemska kvinnor i medinan. I nya stadsdelar ser det tydligen annorlunda ut, där är det mer internationellt. Och kvinnorna tar plats och syns, ingen underdånig attityd (jajaja, jag har varit fördomsfull). Kvinns på moped med matkassar och två ungar som pratar i telefon medan de snirklar genom medinan. Power.
5. Shoppingen = största chocken.
Så mycket fina väskor, smycken, sjalar och det här var (nästan) det enda jag kom hem med. Varför?!?? Dels var det mycket av samma, dels kunde jag inte välja trots att ALLT är i min smak. Patetiskt. Ångrar allt jag inte köpte. Den rosa väskan såg jag faktiskt bara på ett av tusen ställen och den fanns i massor av superfina färgkombinationer. Lärde mig att det finns varumärken som Marrakhermes och Berberchanel =) och ja – man blir ständigt blåst så fort man köper något. Det är bara att tugga i sig.
Lämna ett svar